Om boken: 2016 / "Vi blev oskiljaktiga. En natt följde jag med henne. Vi smekte varandra när vi satt på staketet nära graven. Plötsligt blev hennes kropp slapp och hon ramlade in i buskarna av ljusa höstblommor som planterats bredvid gravstenen. Jag kunde inte hålla henne, jag föll på toppen och lyckades skydda hennes huvud från slaget. När det gick upp för mig att hon hade förlorat medvetandet kunde jag inte tänka mig något bättre än att slå henne på kinden och genast kyssa henne. Kunskapen från filmer och barnsagor talade till mig när smällar och kyssar lyfte mig från sängen. Det var första gången jag slog en kvinna, jag slog henne, varvade slag med kyssar.” I nya och tidigare skrivna berättelser av Alexander Snegirev slår livet ibland, sedan kysser, slår och kysser hjältarna. Att slå och kyssa är en lysande metafor för livet, upptäckt av Snegirev.